Det är lite så där...
Det känns som om det är lite för mycket nu som jag inte kan påverka eller göra något åt som är jobbigt.
Onsdags var det ju läkarbesök och det var inte så bra.
Fredags berättade Uffe på informationen för de andra att jag ska sluta på posten, vilket jag inte visste att han skulle säga. Hade tänkt att jag skulle fått smälta det själv först och berättat det för några där innan men men inget att göra åt. Anledningen till att jag "slutar" är väldigt enkel mitt vikariat går ut den 31/3 och jag får det inte förlängt vilket jag kan förstå men det känns ändå.
Får även redan på under veckan att jag inte längre uppfyller kraven på att ens söka till Livräddarskolan på grund av det som hänt. Vilket blev ännu en krossad dröm och ett bakslag i mängden som gör att det är uppgivet, besviket och skit
Helgen körde jag på lördagen upp till Avesta/Krylbo. Det för att jag kände för det, har jag bestämmt mig för att jag känner för att göra något så ser jag till att göra det nu oavsett. Bättre att ångra saker man gjort än att ångra det man inte gjorde. Det var skit jobbigt men nu har jag gjort det och det känns ganska bra. Besöket blev kort men tror det gjorde gott.
Körde hemåt igen på måndag eftermiddag.
Tisdag idag och då har jag jobbat och efter det var jag till Anders för sjukgymnastiken. Det gick sådär. Nu har han tejpat med knallrosa tejp på nåt speciellt sätt som ska/kan vara bra. Det känns faktiskt okej trots färgen.
Får väl se lite vad som händer och sker. Jag försöker att inte sätta upp några mål eller krav för jag orkar inte med att misslyckas, eller få fler drömmar krossade och se när jag inte klarar det, blir bara så fruktansvärt besviken. Det kanske kan vara ett sätt för att få det kännas lite lättare om jag lyckas med att minska kraven och pressen. Jag vet inte...
Onsdags var det ju läkarbesök och det var inte så bra.
Fredags berättade Uffe på informationen för de andra att jag ska sluta på posten, vilket jag inte visste att han skulle säga. Hade tänkt att jag skulle fått smälta det själv först och berättat det för några där innan men men inget att göra åt. Anledningen till att jag "slutar" är väldigt enkel mitt vikariat går ut den 31/3 och jag får det inte förlängt vilket jag kan förstå men det känns ändå.
Får även redan på under veckan att jag inte längre uppfyller kraven på att ens söka till Livräddarskolan på grund av det som hänt. Vilket blev ännu en krossad dröm och ett bakslag i mängden som gör att det är uppgivet, besviket och skit
Helgen körde jag på lördagen upp till Avesta/Krylbo. Det för att jag kände för det, har jag bestämmt mig för att jag känner för att göra något så ser jag till att göra det nu oavsett. Bättre att ångra saker man gjort än att ångra det man inte gjorde. Det var skit jobbigt men nu har jag gjort det och det känns ganska bra. Besöket blev kort men tror det gjorde gott.
Körde hemåt igen på måndag eftermiddag.
Tisdag idag och då har jag jobbat och efter det var jag till Anders för sjukgymnastiken. Det gick sådär. Nu har han tejpat med knallrosa tejp på nåt speciellt sätt som ska/kan vara bra. Det känns faktiskt okej trots färgen.
Får väl se lite vad som händer och sker. Jag försöker att inte sätta upp några mål eller krav för jag orkar inte med att misslyckas, eller få fler drömmar krossade och se när jag inte klarar det, blir bara så fruktansvärt besviken. Det kanske kan vara ett sätt för att få det kännas lite lättare om jag lyckas med att minska kraven och pressen. Jag vet inte...
