Jag gjorde det

 
"Alla dagar är bra dagar, för livet på en pinne är inte fel om man tar det med en klackspark!"
 
Jag ville ha en ny utmaning i år och maraton har känts som nästa steg men avskräckt för att det är asfalt. Då hittade jag ultra vasan 45 km, längre än ett maraton och knappt någon asfalt alls. 
Jag har aldrig sprungit mer än 3 mil så var en ordentlig ökning.
Men med skräckblandad förtjusning var det förra lördagen dags att anta utmaningen och vilken utmaning sen, de var sagt att det kunde komma upp mot 0,9mm regn under dagen - i verkligheten kom det 3,9mm så det regnade en hel del - fram tills att jag hade 7 km kvar av loppet. 
När andra frågade vad jag hade för målsättning så svarade jag att jag vill komma i mål och kommer jag in innan klocka 15 så är jag nöjd, vi startade kl 9 - jag hade ett drömmål som jag inte ens vågade säga högt och det var att komma in under 5 timmar.
 
Jag passerade 1 mil, jävlar vad ont jag har
19 km jag får inte luft, va smart för fasen så tog av astma medicinen igen
21 km - nu har jag kommit upp i Göteborgsvarvet
24 km - hälften är avklarat!
30 km - nu är lidingeloppet gjort! Kollar på klockan och ser 3.06, hinner bli nöjd för det är bästa tiden på Lidingeloppet innan jag gör ett svandyk ner i gruset/leran/vattenpölarna - blir lite rädd men konstaterar att det är bara att borsta av sig och trampa på
42 km - jag har sprungit mitt livs första maraton!!!
Här med 3km kvar slår det mig som en knytnäve i magen att tänk om jag inte hade haft det där jävla knäet, idioterna som grusat drömmar och kämpat så hårt med rehab och ständig smärta, där och då är det svårt att hålla tårarna borta
Sista 2 backarna upp för innan upploppet, jag håller på att dö men nu jävlar är det nära!
Upploppet - huvudet skricker öka, kroppen svarar inte utan skrattar hånfullt, jag ser målet, känner stämningen och ler åt mig själv och känner lättnaden - jag klarade det, nu är det bara målgesten som jag övade på igår som ska till
Jag kom in på 4.40.22!!! I ett lopp som jag aldrig testat innan, 15km längre än jag någonsin sprungit, i ösregn, lera, med rötter och halt underlag så gjorde jag det! Vilken seger - jag hade målsättningen att springa så långt jag orkade och endast gå vid vätskekontrollerna och jag klarade det bortsett från ett fall - jag är så nöjd över mig själv och min prestation!